BABY - Alexanders sidor

Här kan ni läsa om mina baby-erfarenheter:
graviditet
förlossning
Alexanders sidor
Namnförslag

Here you can read all about my baby-experiences:
the pregnancy
the delivery
Alexander´s pages
Nameproposal
Aquí podeis leer todo sobre mis experiencias de bebe:
el embarazo
el parto
las páginas de Alexander
Nombres de propuestas

1a månaden mars-apr
2a månaden apr-maj
3e månaden maj-jun
4e månaden jun-jul
5e månaden jul-8agu
I Sverige 8agu-5sep
6,7e månaden 5sep-okt

8e månaden okt-nov
9e månaden nov-dec
10e mån. dec-jan
11e mån. jan-feb
12e mån.feb-mars
12-18 mån.
18 må.-2 år
 

Alexanders 1a månad / month / mes

23 mars- 22 april

En månad går så fort, speciellt om allt är upp- och nervänt i livet och så har det varit denna månaden. Fast jag har aldrig varit med om något som förändras så fort och så mycket som denna bebisen. Både till utseende och beteende. När man tror att man fått ordning på tillvaron och lärt känna pyret så ändras helt plötsligt allt och man får börja på nytt igen.
Jag ska försöka berätta.

BB
Alexander föddes på fredagen klockan 10.35 efter nästan 24 timmar att vattnet hade gått. Vid 12-1-tiden fick vi komma upp på vårt rum som tack vare kontakter till Octavios faster, vart bara vårt. Det var en himla tur för vi var utmattade och ville bara sitta och titta på underverket som hade kommit. I de andra rummen var det 4 eller 3 kvinnor som delade tillsammans med sina nyfödda. Vi kunde höra hur det kom besökare till de andra rummen och hur folk skrattade, talade högt och barn som sprang i korridoren. Ovanpå detta kunde man höra de nyfödda skrika och ibland kunde man höra en sköterska som fick komma och säga till besökarna att detta var ett sjukhus och att man borde vara tysta här, men det hjälpte föga. Så vi var otroligt glada över vårt rum som bara var till för oss.

Octavio var alldeles slut, han hade inte sovit på 2 dygn och jag var väl inte 100% heller. Men jag hade fördelen av att ha en adrenalinkick så jag var på benen och duschade och fixade. Papporna fick stanna kvar på sjukhuset över natten om de ville men då fick de sitta i en stol så jag skickade hem Octavio vid 11-tiden. Då var han nästan medvetslös och kommer inte ihåg hur han kom hem till sängen.
Vid 23.30-tiden kom en sköterska och sa att nu skulle Alexander badas och att jag fick klä av honom och ta honom i sin glas-vagn till skötrummet. Där var alla mammorna samlade med sina bebisar i sina glas-vagnar och det var ett herrans liv. Det berodde på att tre sköterskor höll på att bada alla bebisarna och det var inga lugna, avslappnande bad vi talar om här. Alla mammorna stog på kö och den första sköterskan tog bebis efter bebis och höll den under rinnande vatten i diskhon. Tvålade in honom med en svamp över hela kroppen och ansiktet och så in under kranen igen. Sedan hivades han över till nästa sköterska som torkade och satte på parfym på bebisen och så till nästa som satte på blöjja och kläder. Och så till nästa bebis. Självklart skrek bebisarna i högan sky och mammorna tittade på med skräckslagna blickar. Sedan fick vi gå tillbaka till rummet och återhämta oss efter chockupplevelsen.

På Lördagen kom Octavio med mina föräldrar som tagit bussen från södra delen och lite senare kom Octavios föräldrar. Vi satt och tog det lugnt och pratade och tittade på Alexander. Alla tyckte att han var så söt och vi turades om att hålla i honom.

Mamma tyckte att detta BB såg ut som ett fängelse och jag kan hålla med henne. Det var inte ett dugg mysigt och möblerna såg ut att vara hämtade från någon militäranläggning/fängelse. Det var deprimerat målat och det fanns fläckar/hål i väggarna. Lamporna var av typen lysrör så man fick välja jätteljust eller kolsvart. Folk hade med sig blommor till besöken men dessa fick man inte ta in på rummen utan ställdes på golven i korridoren. Det fanns heller inga vaser att använda utan de blommor som inte var arrangerade i en oasis fick stå och dö.

På eftermiddagen åkte alla hem och vi blev ensamma igen för att ta igen oss. På kvällen kom en sköterska och tog tempen på oss och det visade sig att Alexander hade feber. Han fick läggas under övervakning i skötrummet och så tog de prover på honom och så fick han en flaska med välling. Barnläkaren kom och undersökte honom och hon sa till mig att eftersom han var så stor och jag bara ammade så räckte inte det som jag gav (eftersom mjölken inte kommit igång än) så troligtvis hade han lite vätskebrist. Men med en flaska så skulle han säkert bli helt återställd.
Jag blev jätteledsen och orolig och jag och Octavio satt på vårt rum och oroade oss (jag mer än Octavio). Även blev jag jätteledsen av att höra att de jag gav inte var tillräckligt. Av allt jag läst och hört om amning så har det inte sagts att om barnet är stort så räcker inte den första mjölken utan man måste ge tillägg. Hela tiden har man sagt att barnen klarar sig på det första som brösten ger tills mjölken rinner till och att det är viktigt att barnet får det att dricka och att man inte blandar flaska med bröst för att inte förvirra bebisen. Men överhuvudtaget så kan jag säja att det var svårt att hålla ställningen för bara amning på detta BB. Folk ifrågasatte mig och nästan tvingade mig att ge honom flaska. De tittade på mig som om jag var konstig och en elak mamma som inte gav honom annat än bröstet. Men jag försökte vara stark ända tills barnläkare (som var norska) sa till mig att han nu var tvungen att få en flaska pga vätskebrist. Men jag grät hela tiden (hormoner säkert inblandade också). Octavio försökte trösta mig och sa att när vi kom hem så kunde jag göra som jag ville igen och att detta inte var hela världen.
Octavio åkte hem vid 2-tiden när barnläkaren kommit tillbaka och sagt att febern var borta och att Alexander var bra igen men skulle stanna för övervakning i skötrummet under natten.
Vid 4.30-tiden på morgonen kom de med Alexander till mig för att ge en flaska till och sa att han kunde stanna hos mig nu.

Hemkomsten
På söndagsmorgonen kom gynekologen och undersökte mig och barnläkaren för att undersöka Alexander. De sa att vi var bra och att vi kunde åka hem.
Jag ringde till Octavio och sa att han kunde komma och hämta oss vid 12.
Det var oroligt att sätta på Alexander hans första kläder, sätta honom i bilstolen och gå ut i verkligheten med honom.
Vi åkte direkt hem.
Hemma fanns det två stora blombuketter. En med solrosor och en med stora röda rosor. Det var Octavio som hade fixat till mig. Visst är han underbar????
Sedan tog vi en lur och passade på när Alexander sov och resten av dagen var det bara småpyssel som gällde och att försöka amma för att mjölken skulle komma igång.
När jag tittade på mobilen så hade jag fått ett meddelande från min kompis Uli som skrev att de skulle komma förbi BB och titta på underverket. Jag fick snabbt skriva tillbaka att vi redan åkt hem men det blev ändå försent, de var på BB, hon och en annan kompis Sandra. De kom hem till oss istället och vi pratade lite och skrämde upp Sandra som är gravid i 4e månaden, med våra förlossningshistorier.

Amningen
Första tiden efter förlossningen så kommer det ingen mjölk ur brösten utan en genskinlig vätska som är extremt näringsrik och innehåller allt imunfösvar från mamman som bebisen behöver. Hur länge det dröjjer innan den riktiga mjölken kommer varierar mellan olika mammor men det viktiga är att barnet ammas så att brösten förstår att nu är det dags att börja producera mjölk. Det man har sagt mig och det jag har läst (kurser, barnmorkor, läkare, böcker, filmer osv.) är att tills mjölken kommer så är denna vätska tillräckligt för babyn som föds med en reserv för att klara sig tills mjölken kommer.

Som jag skrev tidigare så fick Alexander vätskebrist och var tvungen att dricka lite extra mjölkersättning för att klara sig den första tiden. Det fortsatte vi med även när vi kom hem och resten av tiden satt jag med honom fastklistrad vid brösten. Vi gjorde det för det verkade som att det inte kom någon mjölk ur mina bröst och Alexander inte blev lugn och sov förrens han fick flaskan. han sög och sög på brösten tills han somnade av utmattning men sedan vaknade han igen en halvtimme senare. Utom när han fick flaskan då han blev lugn och sov i timmar.

Jag var orolig för att mjölken inte kom och inte kunde jag kontrollera det heller för vi väntade på bröstpumpen som Octavios syster skulle skicka från sverige och som inte kommit än.
Denna oro och stressen av alla besöken som kom. Octavios släktingar ville komma på besök redan de första dagarna, svärmor ville komma varje dag för att titta, grannarna kom och knackade på dörren och telefonen ringde konstant. Detta var troligtvis orsaken för att det tog en hel vecka för mjölken att rinna till. När det gått ett par dagar sa jag till Octavio att nu skiter jag i mjölkpumpen från sverige. Vi åker och köper oss en egen för jag måste få igång detta.
Vi såg säkert ut som ett typiskt desperat småbarns-föräldra-par som kom in i affären för att fråga efter bröstpump. Octavio hade glömt att kamma sig och hade håret på ända, jag hade träningoverol på mig och bägge hade ringar under ögonen.
Vi skrattade gått åt detta när vi kom på hur vi måste ha tett oss i affären.

Med hjälp av pumpen och att vi åkte söder ut till bungalowen över helgen, och mina föräldrar som lät oss vara ifred och sova och äta när vi ville och ingen telefon eller besökare i närheten, så kom mjölken igång och vi kunde sluta med mjölkersättningen.

Nu efter en månad så ammar jag bara men det är inte lätt. Hela tiden är jag orolig för att det inte ska räcka. Anna Wahlgren skriver i sin barnaboken att man ska amma under 1,5 h (inkl. blöjbyte och umgänge). Sedan ska barnet sova i 2,5 h om det fått tillräckligt med mat. Annars så vaknar han tidigare och man får amma på nytt ända tills brösten förstår hur mycket de ska producera. I bland sover Alexander 2 h och ibland 4. Ibland vill han suga mera och ibland somnar han vid bröstet.
Just nu har vi problem med gaser som väcker honom så att han inte får sova lugnt. Vi har fått rådet att ge honom ett pulver mot gaser som är gjort av örter och som blandas med bröstmjölk. Det innebär att jag måste pumpa ut mjölk för att mixa med pulvret och ge honom i flaska. Jag är emot att ge konstiga saker till babys som enligt mig bara behöver bröstmjökl men det är svårt att se honom lida av gaserna och ta i så han bli alldeles knallröd i ansiktet för att få ut luften. Så jag har gett med mig lite och gett honom 3 flaskor ört-mjölk vid olika tillfällen. Just nu är ett av dem och just nu sover Alexander som en stock och har gjort så i nästan 2 timmar nu. Om det beror på örtmjölken eller utmattning vet jag inte. Vi har äver köpt ett par droppar på apoteket som ska hjälpa men när jag läste på innehållsbeskrivningen och såg att de innehåller alkohol blev jag tveksam och gick över till örterna. Men min kompis Paul som är läkare försäkrade att de inte var farliga så nu vet jag inte vad jag ska göra. Örter eller droppar. Det är nog ingen bra idé att blanda två behandlingar.
Jag provar nog örterna en natt till så får vi se.

Kroppen
Ja detta med hur kroppen påverkas är ett kappitel för sig. Jag vet att detta är en allmän sida och att en massa människor läser dett och att jag inte borde skriva något om blod och smärta men jag kan ärligt säja at detta var det värsta jag varit med om. På en skala från 1-10 (som min syster säjer, hur ont gjorde det) kan jag säja att det var en 10. Fastän jag har heller inte haft så många smärtsamma stunder i mitt liv. Man kanske klarar av högre smärta, det vet man ju inte förens man varit utsatt för det. Men det är sant som alla säjer, att man glömmer det sedan. Eller glömmer är väl inte det riktiga ordet för jag kommer fortfarande ihåg hur det var. Men jag kan tänka mig att göra om det i framtiden, inte NU men om några år, kanske.....Något jag inte trodde direkt efteråt.

Kroppen blir mörbultad och man blir helt söndertrasad i utgången. Jag fick ju sys både invändigt och utvändigt och det har tagit mig en månad innan jag kan gå på toa utan att ha ont. Fortfarande fungerar inte alla musklerna som ska hålla tätt men jag försöker göra övningar för att stärka dem och jag kan känna att det går bättre och bättre.

Direkt efter förlossningen så ska man försöka gå på toa och kissa så fort som möjligt för att komma igång och för att se att allt fungerar och det gick ganska bra för mig. Det gjorde ont och sved men var uthärdligt. Vad som var mer oroande var att musklerna som sätter igång det hela inte kunde hålla sig tills jag satt på toan utan blev för ivriga bara av att se toaletten. Då kan man fråga sig, vad är det som styr kroppen? Musklerna eller huvudet?

Det andra som man ska göra, nr2 så att säja tog det längre tid för att göra. Jag var livrädd. Hur skulle detta kunna gå? Jag hade tagit i så mycket för att få ut bebisen att det känndes som att alla muskelfibrerna gått sönder och inte fungerade längre. Med tålamod och några tricks så går detta också när man väl måste.

Att sitta ner var lite svårt också först i början men efter ett par dagar/vecka så gick det bra igen också. Stygnen läkte och föll bort men jag kan känna att ärr-vävnaden är lite känslig för påfrestning fortfarande. Så jag förstår att man behöver ett par år för att återhämta sig innan nästa förlossning.

Så är det detta med brösten. Ett par jättebröst som läcker mjölk och som man måste slita fram i tid och otid, framför okända och på alla möjliga platser. Det som kunde vara en jättekul tid med rktiga pang-lökar förlorar sin guldkant för att man känner sig som en mjölkkossa.
Jag var på ett köpcentrum här i Las Palmas med mina föräldrar när Alexander besämde sig för att bli hungrig. Det var bara att sätta sig på en bänk och slita fram bröstet. Då kom det en vakt fram till mig och sa att det var förbjudet att amma i detta köpcentrum!!!!!
Kan du tänka dig!!!
Det fanns speciella amningrum som jag var tvungen att gå till. Vakten följde med mig till ett för att öppna (de var låsta ?!?) men det visade sig att han inte kunde öppna detta. Så han sa åt mig att jag var tvungen att gå ner en våning och leta reda på det andra rummet som var i andra änden av byggnaden.
Jag hade en skrikande Alexander vid bröstet och en barnvagn att släpa på och var tungen att gå och leta reda på ett amningsrum......Det är så man kan få nippran.
Som tur var hade jag mina föräldrar med mig så det hjälpte mig. När vi kom till amningsrummet, som låg brevid toaletterna så var det smutsigt och luktade skit, för toan var full av det och där var vi tugna att sitta som några landsförvisade aliens.

Annars så känner jag mig allmänt ful och gammal. Ringar under ögonen, rynkor, ofärgat hår som jag inte orkar föna och som är ständigt uppsatt i tofs, vita och fjuniga ben som är otränade. Visserligen har jag förlorat nästan alla graviditetskilona (förlorade 9 i förlossningen, ett par för amningen och nu fattas bara 5 kg till ursprungsvikten) och magen är nästan på plats. Men kroppen känns otränad och vit och dallrig. Jag borde göra övningar och träna men just nu känns allt som ett kaos och jag försöker bara komma igenom dagen som är.

Rutiner/sovning
Ja ta sig igenom dagen, det är en konst det. Man ska inte tro att man vet hur dagen kommer att bli, för det blir aldrig som man tror och att göra upp planer....det kan man försöka med. Hälften av gångerna går de åt skogen.
Men vi ska inte klaga.
Alexander är underbar. Han är jättesnäll och skriker nästan aldrig. Han gnäller lite när han vaknar och om jag väntar för länge med att ta bram brösten så börjar han gråta men annars nästan aldrig. Problemet just nu är att han har gaser som håller honom vaken och då gruffar han bara och tar i så han blir aldeles röd i ansikter, men skriker gör han inte.
Man har ju hört talas om bebisar som skriker konstant i timmar/dygn/veckor och det går inte att trösta dem på något sätt. Men inte Alexander, han stönar, gruffar, gnäller, gråter lite svagt och om det får gå för långt så börjar han skrika. Men gallskrika har jag bara hört någon gång. Tex om han blivit skrämd eller när svärmor säger: -Låt honom skrika, och envisas med att bära omkring på honom fastän han är hungrig och vill ha bröstet.
Då är det tufft att vara mamma. Det gör liksom ont i själen när han gråter. Man är färdig att krypa ur skinnet eller slå ner personen i fråga som får lille gubben att gråta.

Precis när vi kom hem från BB så satt jag med honom i armarna hela tiden och försökte att få honom att suga. Han sög tills han blev trött och somnade. Så sov han i en halvtimme och så vaknade han igen och ville ha bröstet. Det var tufft för Octavio för han fick aldrig hålla i en glad son. Alexander sov, tuttade eller gnällde när han var i fel "famn". Ville man hålla i en lugn Alexander fick man ta honom när han sov. Jag kommer ihåg att jag satt med honom i famnen i sängen om nätterna. Jag fick stapla upp med kuddar runt mig för ibland somnade jag och ibland somnade han.
Men med tiden och när mjölken rann till så har det stabiliserat sig och Alexander är vaker mer och mer utan att gråta.

AnnaW beskriver i sin bok "standardmodellen" som man ska mata/sköta efter för att vara säker på att barnet har allt som det behövet och jag har försökt att gå efter den. Med tiden har det gått bättre och bättre.
Modellen är:
Barnet skriker
Ta upp och ge mat ur bröst 1 tills han släpper
Rap
Påfyllning från bröst 1 tills han släpper
Rap
Byta av blöja
Umgänge tills han blir gnällig
Mat från bröst 2
Rap
Mer från bröst 2 om det går
Sedan ska han sova, helst i 2,5 timmar

Första tiden gick det naturligtvis inte att hålla denna för han ville tutta hela tiden och sov inte fö det fanns ingen mjölk. Sedan kom mjölken men problemet var att han hann inte få i sig tillräckligt innan han somnade, så sovstunderna blev aldrig 2,5 h eller också blev de mycket längre för vi åkte ut i bilen eller vagnen. I spjälsängen ville han inte sova.
Sedan kom problemet på kvällarna. Att han inte ville somna förens vi gick och lade oss och då ville han somna ammandes. Sedan kom gaserna som gjorde att han inte fick sova så länge som han borde utan vaknade av magknip/gaser.
Varje dag är annorlunda än den innan och precis när man tror att man fått rutiner så ändras de. Men det är väl så det ska vara innan livet stabiliserar sig vid 2 månader har man sagt mig.

Men det jag lärt mig är att om man ska gå ut eller iväg och göra något så är det bäst att göra standard modellen innan. Då är Alexander nöjd och glad i alla fall en längre stund och då kan jag slappna av.
Som tex när vi var i södra delen med mina föräldrar och min syster och skulle gå på en mexikansk restaurang på kvällen. Först standardmodellen och sedan bars han iväg i bilstolen till restaurangen. Han sov i 4 timmar, under hela måltiden!!!! Vi kunde alla slappna av och njuta av maten fastän det var fullt liv runt omkring.

Men ex nr2. Vi skulle gå ut och äta med Octavios föräldrar den sista dagen som mina föräldrar var här. Först standrardmodellen och så en sväng i barnvagnen för att somna. Just när vi skulle in på estaurangen vaknade A och började gråta. Jag kunde inte ta fram bröstet på restaurangen men jag hade garderat mig med en flask mjölk som jag tog fram. Det fanns inget varmvatten på toan så vi kunde inte värma mjölken och han ville inte ha kall mjölk. Vi fick fråga kyparen om värmning och A åt hela flskan spm var full.
Det hjälpte INTE!!!
Han fortsatte att vara orolig och inget hjälpte.
Måltiden fick intas under stress och jag åt inte mycket även om min mor gav flaskan och de andra gullade med honom. Vi åkte hem och inte förens vi kom hem lugnade han sig när han fick bröstet.
Så så kan det gå när man tror att man har allt garderat.

Återbesök hos barnmorskan
Första tiden med Alexander gick så fort som i ett töcken av stress, nervositet och oro men den 10e dagen hade vi i alla fall tid hos barnmorskan för att göra ett så kallat hälorov. Vi kom dit och fick berätta om förlossningen. Barnmorskan startade Alexanders egna hälsobok som han ska ha med sig när han går till läkaren. Hon stack honom i hälen och tog ett par blodprover och sa att han var väldigt stark i benen. Sedan undersökte hon mig och kontrollerade hur stygnen läkte.
Till slut talade hon om vilka papper som vi behövde ordna och när Alexander och jag skulle på våra undersökningar av respektive läkare.
Allt var bra hittills.
Provsvaren tog mer är 4 veckor att komma hem till oss men nu vet vi att allt är normalt, vilket var det enda som stod på pappret som kom. NORMALT!!! Inte vad och hur, utan bara normalt.

Pappersarbete
I Spanien hade mammorna 16 veckors mammaledighet sedan var de tvugna att börja jobba igen och lämna bebisen på dagis eller hos mamma/svärmor (som normalt sett inte jobbat här). Papporna fick 5 dagars pappaledighet när bebisen föddes för att vara med mamman på sjukhuset och för att ordna med allt pappersarbete som ska göras efter en födelse. När jag var i sverige över julen så ringde Octavio och berättade glatt att spanien bestämt att förlänga föräldraledigheten och att säkert ändringarna skulle hinna träda i kraft innan Alexander föddes.
Vi blev jätteglada och förväntansfulla.

Januari gick, februari också och mars. Precis när Alexander föddes hörde vi på TV att kungen skrivit under den nya lagen som ger mammorna 6 månaders ledighet och papporna 15 dagar. Vi blev jättelättade, nu skulle vi få vara hemma tillsammans. På Octavios jobb hade man sagt honom att han hade 5 dagars ledighet i samband med födelsen. MEN att lördagar och söndagar räknades. Så vi hade planerat att Alexander skulle födas en måndag så att Octavio skulle få vara hemma en helg, en hel vecka och en ny helg på det. Men Alexander ville inte vänta utan kom på en fredag vilket innebar att med de gamla dagarna så skulle Octavio få ledigt fredagen då han föddes och så måndag o tisdag nästkommande vecka.

Med de nya dagarna så behövde vi inte räkna dagar, trodde vi!!!!
Kungen undertecknade nya lagen torsdagen den 22a. Den skickades ut i landet på fredagen, med budskapet att den skulle träda i kraft lördagen den 24e klockan 00.00 midnatt. Alexander föddes på fredagen den 23e klockan 10.35. Bara 12 timmar för tidigt.
Det innebar att Octavio förlorade sina nya pappadagar med bara 12 timmars marginal. Octavios jobb hade kunnat säja att han skulle få dem. OM de hade varit shysta. Det gällde en jobbare vid ett tillfälle. Men nej då. De skickade en bukett med gratulationer i stället och Octavio fick bara vara hemma fredagen (då A föddes), lördagen och söndagen då jag var på sjukhuset och så måndagen och tisdagen (då allt pappersarbete skulle göras).

Här i spanien så skickar inte BB några papper någonstans. Du får själv åka runt och anmäla och fylla i papper. Och här ordnar man inte några ärenden med ett besök. Nej du behöver åka både två och tre gånger till samma ställe för att få papprena, ordna kopior, prata med rätt personer, vänta på underskrift och stämplar, stå i kö och för att sedan åka vidare och lämna in dem på ett annat ställe.
Försök att göra det med en nyfödd och en mamma med färska stygn och blodbrist.
Stackars Octavio fick fara som en skottspole på sina lediga dagar och allt ordnades inte då utan vi fick fortsätta dagarna efteråt de stunder som O kunde smita ifrån sitt jobb.

Först behövde han åka till en myndighet för att få formulär om att Alexander fötts. Sedan skulle dessa fyllas i av oss och av läkaren på BB. Octavio lämnade in papprena på BB men fick åka hem och vänta för det skulle ta en dag för läkaren. Sedan skulle jag hämta ett intyg från BB att jag hade blivit utskriven från BB som jag skulle ha med mig till barnmorskan. När jag åkte från BB så fick jag en dag och en tid då jag skulle hämta intyget men när jag kom tillbaka till BB så hade de inte intyget klart. Så vi fick åka hem med oförättat ärende för att komma tillbaka om ett par dagar. Sedan skulle O åka tillbaka till BB för att hämta det ifyllda formuläret från läkaren och lämna in dem till myndigheten tillsammans med våra ifyllda formulär. Där fick han flera papper att fylla i av oss och efter det så fick vi en familje bok av dem där det stod att vå familj hade fått en son.
Sedan behövde O åka till en annan myndighet med familjeboken för att ordna ett sjukkort till Alexander och för att få formulär att fylla i för att få barnbidradet som är 100 euro två gånger om året.
Alla dessa vändor fick stackars O åka med sin lastbil till sin parkering, byta till bilen, komma hem och hämta mig och A i bilstolen, åka till myndigheten, tillbaka och lämna oss och till parkeringen och byta till lastbilen igen.
Allt detta hade han två dagar på sig att göra och det förstår ni ju att det inte gick.
Morfar fick åka och ordna sjukkortet och förfalska Os namnteckning och barnbidragspapprena har vi inte ordnat än. Vilka morfar fick hämta och kommer att få lämna in också.
Så går det till här!

 


30 minuter gammal / 30 minuits old / tiene 30 minutos


Alexander 1 dag med morfar /with grandpa / con abuelo


2 dagar gammal /2 days old / tiene 2 días


2 dagar gammal äntligen hemma / 2 days old home / tiene 2 días en casa


3 dagar gammal / 3 days old / tiene 3 dias


1:a badet / first bath / primero baño


extra mat / extra food / comida extra


4 dagar gammal / 4 days old / tiene 4 días


4 dagar Inget är så skönt som att sova på bröst-kudden.


1 vecka / 1 week / 1 semana


Pappas ben är fruktansvärt bekväma att sova på.


Min mysiga säng.


2 veckor gammal / 2 weeks old / 2 semanas


Det är jobbigt att vara fotomodell.


2 veckor / 2 weeks / 2 semanas


3 veckor / 3weeks / 3 semanas


3 veckor / 3weeks / 3 semanas


3 veckor / 3weeks / 3 semanas


1 månad - Just nu när jag sitter och skriver. Kan man bli sötare?


Titta mormor, jag har nya tröjjan på mig.


Efter mycket om och men fick vi den äntligen.

 

<<< Föregående månad / previous month / mes anterior

Nästa månad / next month / próximo mes >>>

ENTRE - ALBUM - BABY - DIET - SVERIGE - GRAN CANARIA -