BABY - Alexanders sidor

Här kan ni läsa om mina baby-erfarenheter:
graviditet
förlossning
Alexanders sidor
Namnförslag

Here you can read all about my baby-experiences:
the pregnancy
the delivery
Alexander´s pages
Nameproposal
Aquí podeis leer todo sobre mis experiencias de bebe:
el embarazo
el parto
las páginas de Alexander
Nombres de propuestas

1a månaden mars-apr
2a månaden apr-maj
3e månaden maj-jun
4e månaden jun-jul
5e månaden jul-8agu
I Sverige 8agu-5sep
6,7e månaden 5sep-okt

8e månaden okt-nov
9e månaden nov-dec
10e mån. dec-jan
11e mån. jan-feb
12e mån.feb-mars
12-18 mån.
18 må.-2 år
 

Alexanders 3e månad / month / mes

23 maj - 22 juni

10:e veckan (25-31 maj)
Vikt: 7100 gram

Den här veckan fyllde Alexander 2 månader och det var dags att åka till doktorn för första gången. Här finns det ingen barnavårdscentral utan man går på kontroller hos barnläkaren. Ingen hade sagt till oss när man borde gå för första gången så eftersom vi inte haft några problem (medicinska, peppar, peppar ta i trä) så hade vi inte varit på vårdcentralen sedan vi gjorde hälprovet hos barnmorskan då A var 10 dagar gammal. Sedan dess så har vi bara varit och vägt A på Apoteket som barnmoskan sa till oss, för att hålla koll på att han går upp i vikt.
I boken som vi fick på BB, som är A:s sjukbok så stod det också att första vaccineringen var vid 2 månader så vi chansade på att det var då vi skulle på första besöket.
Vi kom dit och visades in av en tjej som skulle visa sig vara sköterskan och sedan kom doktorn som också var en tjejj. Bägge två väldigt trevliga och i min ålder. Alexander vägdes och mättes och bägge förundrades över hur stor han var och hur väl utvecklad han var. De visade tillväxtkurvan för barn där normalbarnet hade kurva 50, A var på kurva 97 vilket betyder att av 100 barn så är bara tre större än honom. De sa att för ett barn som bara äter bröstmjölk så var han enorm. De busade med honom och A skrattade lydigt och viftade med armar och ben. Dorktorn ville ta med sig honom hem och frågade om vi inte kunde göra oss en ny....ha ha.
Sedan var det dags för sprutorna, en i vardera lår. Den första var inte så farlig, A grät en skvätt medans efter den andra, som sköterskan förvarnade om att den gjorde mer ont, skrek han jättemycket. Jag fick ta honom i famnen och vysja och det gjorde så ont i hjärtat på mig. Och tänk att vi ska tillbaka och göra om detta varje månad, jag fasar redan. Ja vi måste göra om denna sista spruta varannan månad under fösta året och de andra månaderna måste vi ge en annan spruta som socialförsäkringen inte täcker och som vi måste köpa själva på Apoteket (den kostar 720 SPÄNN!!!!, varje gång undrar vi ju då????).
Sjöterskan varnade för att dessa vaccineringar kunde orsaka lite feber under de nästkommande två dagarna och vi fick rådet att köpa typ alvedon-droppar för att kunna ge i fall att. Det blev ingen feber men A sov som en stock under hela helgen och vaknade bara för att äta. Så chockad blev han av upplevelsen :)
Så fick vi bara tillsägelse att köpa d-vitamin-droppar att ge och så åkte vi hem från vårdcentralen.

Vi har ju en mobil över skötbordet som har en del figurer och som spelar en liten truddelutt. Jag berättade ju förra veckan att Alexander börjat studera den väldigt ingående och nu så köpte vi en annan för att ha över sängen. Den var väldigt intressant. Jag är rädd för att vi måste ta bort den när han ska sova, annars så blir det nog inget sova av.

Alexander har bara skrikit/gråtigt hittills när han har varit hungrig och jag har ju berättat om de rutiner som vi lyckats uppbringa. Denna veckan så ändrades bägge dessa beteenden. Tröttskriket började och jag-vill-inte-äta-beteendet. Rutinerna gick åt skogen och det var bara att försöka att lista ut vad han ville igen. Det är på mornarna, en timme efter att han vaknat och vi har gosat så blir han trött igen och vill sova. Då har jag normaltsett gett ett mål för att han ska klara sig under sömnen och inte vakna så fort igen. Men nu så började han att gråta och vill inte äta. Jag stoppar in nappen och han vill suga. Jag tar ut nappen och stoppar in bröstet, då äter han ett tag. Sedan gråter han en sväng och så börjar vi om med nappen och bröstet och så äter han ett tag. Sedan somnar han med nappen i mina armar eller ätandes och så stoppar jag honom i sängen. Där sover han en timme, ca....
Andra gånger så slutar han att äta (jag antar att han är nöjd då) och vänder bort huvudet. Det har han inte gjort förut eller förjar att flörta med mig och skrattar. Låtsas att ta bröstet och så i sista minuten så vänder han bort huvudet och skrattar. Vilken lek ?!?

Vi har börjat att använda bärselen också. Lite smått i början men jag ska försöka hinna ut en sväng varje dag med den för att promenera bort några kilon. Det är lättare att gå ut med den än att böka ut vagnen själv nerför alla trappor och ut på gatorna där det inte finns några trottoarer.

Han har börjat att få lite kontroll på sina händer nu och suger på den ena av den nästan konstant. Ibland kan han få tag på min näsa om han riktigt anstränger sig och när han sitter i sin stol och man ställer dit en nalle så koncentrerar han sig på att få tag på den. Ibland lyckas det....

 


Alexander sov en hel helg i Puerto Rico efter att ha fått sina första sprutor.


...men han kan hålla koll på omvärlden ändå.


Den nya fina mobilen som mina föräldrar köpte åt mig är väldigt intressant.


Jag i min nya fina solhatt ska ut och gå med mamma.

 


Jag kan suga på både min och pappas hand.


Om jag riktigt anstränger mig kan jag få tag på ugglan.

 


11:e veckan (1-7 juni)
Vikt: (ingen vägning denna veckan)

Alexander har hittat sin hand och handen har hittat till munnen, vilken lycka. Han har haft handen i munnen hela veckan lång och sugit och smackat på den. Undrans om det är för att vi försöker att inte stoppa in nappen alltför ofta. Det spelar ingen roll i alla fall. Han lyckas nu också att få tag på nattlinnessnöret och en del gånger mitt hår. Man ser att motoriken blir bättre och bättre, händer och fötter rör sig med bättre kontroll nu och inte bara flaxar omkring.

Jag märker nu att Alexander börjar bli en egen liten personlighet, han är inte bara ett paket nu som gör som jag vill. Vi samarbetar kan man säja. Han försöker att visa vad han vill och jag gissar och chansar. Tillslut träffar jag rätt och så etablerar vi en rutin. För att jag inte skulle känna mig så vilsen när jag kastade bort Anna-W-boken (för att jag blev så stressad av den för att det inte fungerade som det stod i boken) började jag skriva upp tider och händelser under dagen och natten. Vakna, byta, bajsa, mata, sova osv. Efter ett par dagar så började jag se ett mönster och när jag följde mönstret så blev både Alexander och jag nöjdare. Jag för att jag inte behövde känna mig så stressad av att vara vilsen och Alexander för att jag visste vad han ville innan han själv visste om det.

När man ställer sig framför spegeln med Alexander ser man hur han tittar noggrant och intresserat. Man kan undra om han fattar att det är sig själv som han ser eller om han undrar vad det där är för personer. Han känner tydligen igen mig för han skrattar när han ser mig men sig själv tittar han intensivt på.
Vem är det som står där med min mamma?

Dagarna med rutinerna var mer eller mindre likadana men nätterna är fortfarade ett mysterium och är olika varje dag. Jag kan inte se någon rutin, orsak eller verkan på natt-tiderna. En natt så sover han från 21 till 03.30, får mat och sover till 5 igen för att en annan dag somna vid 22, vakna vid 00, 01, 03, 05 och 07 och vill ha mat. Jag vet inte vad det beror på om han sover länge eller vaknar ofta. Jag ser inget samband mellan lång eller kort middagssömn och heller inte mellan tidigt eller sent sänggående. Jag får citera en doktor i en bebistidning här i Spanien:
- Ibland gör bebisar konstiga saker helt utan anledning. Det är bara att acceptera.

 


Babytidningar är värstans intressanta.


I spegeln ser man konstiga figurer.


På skötbordet har jag det jättekul.


Ibland när jag får man skojjar jag lite med mamma och vänder bort huvudet och skrattar.


Jag är en glad liten skit, för det mesta.


12:e veckan (8-14 juni)
Vikt: gram

Hela veckan innan hade vi haft våra rutiner, Alexander och jag och det hade fungerat så bra. Alla hade vetat vad de skulle göra och när. På helgen åkte vi till Puerto Rico och där var det fullt med folk och rutinerna gick åt skogen. Alla hade åsikter och kom med råd om vad det var som Alexander ville och vad som borde göras. Inte var det så att jag som har varit med honom 24 timmar om dygnet kännde honom bäst och visste vad han ville. Nej nu var det helt plötsligt 100 kockar som skulle röra i grytan. Självklart blev det kaos och jag blir bara så trött på mig själv som inte säjer ifrån utan artigt provar på alla råd fastän jag vet att de inte kommer att fungera.

Alexander tycker om att titta på alla nya saker som finns runt omkring och det gör man bäst uppe på axeln. Där trivs han allra bäst och kan glömma både hunger och trötthet. Sitta upp är också bra fastän då behöver han fortfarande stöd från någon. Annars så håller han upp huvudet fint och tittar både hit och dit. I veckan pratade vi med mormor och morfar på datorn och då satt han i knät och tittade rakt på skärmen där man skulle titta.

Jag har inte skrivit någonting om hur Alexander är, bara vad han gör. Alexander är så söt, jag kan inte se mig mätt på honom. Han är inte lik mig och heller inte lik Octavio, enligt mig. Andra människor säjer omväxlande att han är lik mig eller O. Ibland kan man se att han liknar sin kusin Hugo, förutom öron och ögon och ibland ser han precis ut som min kompis Ulis son Lukas. En sak är säker, han luktar så gott, nästan som lite sött eller choklad. I händerna kan man lukta, där luktar han sött och mjölk.


På mornarna är jag som mest pigg och vill leka och prata. Mamma och pappa är mindre pigga men de har inget annat val än att gå upp.


Jag sitter med stöd och tittar på allt intressant runt omkring mig.


Kusin Hugo


Alexander 2,5 månad


Kompisen Lukas 3 månader

13:e veckan (15-21 juni)
Vikt: 7440 gram

Planer kan man inte ha, märker jag.
Efter att ha återupprättat rutinerna som gick åt skogen förra veckan så följde Alexander dem till punkt o pricka, det var en fröjd för ögat och nerverna att veta vad som skulle göras. Men just när jag tänkte utnyttja detta och använda mig av rutinerna så ändras det igen. Jag vet inte vad jag ska tro. Vi ska ju äta lunch hos farmor o farfar som alltid på fredagar och jag hade planerat att gå dit med barnvagnen. Jag inväntade mitt-på-dagen-sovningen för att sedan ge mat och gå med barnvagnen med Alexander vaken. Och så skulle han somna så bra lagom tills jag kom fram och sova middag hela eftermiddagen som han brukar.
Vad händer?
Jo, mitt-på-dagen sovningen dras ut på tiden och den som brukas avslutas klockan 14 håller på ända tills 15. Fastän det var i och för sig bra för hemma hos farmor o farfar blir det ingen middagslur. Det var precis som om han kände det på sig.

På helgen var vi på födelsedagskalas hos Octavios farbror och Alexander uppförde sig exemplariskt. Han sov siesta i tre timmar under pågående fest med tillhörande buller o bång. Nere på gatan var det även folkfest och vi gick ner för att titta. Då kom TV förbi och Alexander och jag kom med i TV och fick berätta att Alexander hette Alexander och var tre månader. Tyvärr kom det en bekant förbi som råkade rispa Alexander i pannan med en stråhatt så han började gråta och fick ett litet märke i pannan.
Dagen efter var vi där igen och Alexander skulle sova siesta som dagen innan. Tyvär kom det en bekant förbi barnvagnen och trodde att han var vaken bara för att han hade ögonen öppna (han sover så ibland med ögon öppna eller halvöppna). Hon tog upp honom och då vaknade han och blev skrämd och började att gråta. Ingen mer siesta den dagen.
Bara för att jag/vi inte har hört honom gråta så mycket så blir det extra hemskt när han väl gör det oc denna helgen var det mycket gråt för oss som bara hört honom gråta ett par gånger annars. Fast det blir väl så när man är ute bland folk och jag antar att Alexander behöver vänja sig att vara bland andra mäniskor än sin familj. Men ibland så kan jag inte låta bli att irritera mig på folks hänynslöshet mot en sovande baby.

Detta med rutiner har ju varit ett stort problem för mig. Först om man ska ha dem eller ej och sedan hur man ska få till dem.
En del säjer att det är bra att ha rutiner så att barnet kan lära sig vad som gäller, för barnen föds utan regler och rutiner och vet inte hur dagar fungerar och när det ska ätas och sovas eller när det är natt eller dag. Det måste de lära sig av föräldrarna. Man ska ge mat på fasta tider och väcka barnet när det sover för länge.
Och en del säjer att man ska låta saker och ting flyta på som barnet vill. Ge mat när barnet ber om det och låta det sova när det är trött. Absolut inte väcka ett barn som sover för det reglerar själv sina sovtimmar.
Jag blir alldeles förvirrad och vet knappt på vilket ben jag ska stå. Bägge alternativen låter bra och vettiga i mina öron.
Förra veckan så hade vi ju rutiner som fungerade som Alexander själv hade valt. Sedan gick de ju åt skogen för att Alexander bytte vanor och ville inte alls sova och äta som förra veckan. Så lät jag Alexander bestämma själv hur han ville ha det men då blev det kaos. Jag visste inte vad han ville när han gnällde, var han hungrig? var han trött? var han uttråkad?
Nu bestämmde jag att nu är det jag som bestämmer ett par rutiner som jag ser fungerar och som baserar sig på hur Alexander själv har agerat under dessa senaste veckorna. Slår ihop den med en nypa salt och ett par regler från Anna-Ws-stressbok och gör ett schema. Annars så blir jag tokig av att inte veta. Jag är en person som behöver veta vad som gäller och vad som ska göras. Jag kan inte flyta på, då blir jag hyperstressad. Så äver om det finns personer som säjer att man ska överlåta detta till barnet så tar jag och bestämmer. För mår jag bra så mår Alexander bra (hoppas jag). Och detta är vad vi sysslade med denna veckan. Spika ett schema och vänja oss vid det.


När jag sitter i bilen så pratar jag med mamma som sitter brevid.


och jag har äntligen fått kontroll på fingrarna så att jag kan stoppa dem i munnen och suga på dem.


Fast jag kan vara fundersam också.


Mamma använder ett par tygblöjor som servetter när hon matar mig och dem får jag leka med. De luktar så gott av mjölk, bästa snuttefilten.


Jag har fått en ny keps som är jättetuff. Jag ser ut som Emil i Lönneberga.

 

 


 

<<< Föregående månad / previous month / mes anterior

Nästa månad / next month / próximo mes >>>

ENTRE - ALBUM - BABY - DIET - SVERIGE - GRAN CANARIA -