BABY - Alexanders sidor

Här kan ni läsa om mina baby-erfarenheter:
graviditet
förlossning
Alexanders sidor
Namnförslag

Here you can read all about my baby-experiences:
the pregnancy
the delivery
Alexander´s pages
Nameproposal
Aquí podeis leer todo sobre mis experiencias de bebe:
el embarazo
el parto
las páginas de Alexander
Nombres de propuestas

1a månaden mars-apr
2a månaden apr-maj
3e månaden maj-jun
4e månaden jun-jul
5e månaden jul-8agu
I Sverige 8agu-5sep
6,7e månaden 5sep-okt

8e månaden okt-nov
9e månaden nov-dec
10e mån. dec-jan
11e mån. jan-feb
12e mån.feb-mars
12-18 mån.
18 må.-2 år
 

Alexanders 4e månad / month / mes

23 juni - 22 juli

14:e veckan (22-28 juni)
Vikt: gram

Denna veckan fyllde Alexander 3 månader. Det är inte klokt!!!
I helgen kom hans första riktiga skratt, underbart. Jag kan inte höra mig mätt på det. Man får locka och lirka och tillslut kommer det, ha ha ha. Men som vanligt så kom det för snabbt för att kameran skulle hinna fånga det.

I början på veckan så började Alexander att sova längre och längre på nätterna utan att vi ändrat på någonting. Först sov han till 5.30, sedan till 6 och sedan till 8. Till slut hade vi en hel natt från klockan 21 på kvällen till klockan 8.30 på morgonen då det är dags att gå upp. Helt otroligt, vi kunde nästan inte tro att det var sant. Visst fick jag vakna på natten och stoppan i nappen eller vända honom på magen, men han grät aldrig eller ville ha mat. Han somnade bara lugnt om igen. Mindre lugn var jag som vaknade stup i kvarten för att gå på toa, känna om han andades osv. Men sådana är vi mammor har jag fått hört. Håller ett vakande öga även om det inte behövs.

I slutet på veckan så fick Alexander sin andra vaccinering, mot en hjärnhinneinflamation som inte den vanliga socialförsäkringen täcker. Vi var tvugna att köpa den själva på Apoteket och ta med den till vårdcentralen för att få den satt. Det var inte klokt, den kostade 72 euro och skall tas i 4 omgångar. Det blir mycket pengar det. Natten innan hade jag svårt att sova. Jag oroade mig för sprutan och att Alexander skulle få ont och gråta. Men sköterskan som gjorde det gjorde det så snabbt så vi knappt han att blinka. Alexander grät bara en liten sväng men inte alls lika mycket som förra gången. Jag kännde mig mycket lättad.
Detta var på tisdagen. På onsdagen hade Alexander feber och var gnällig och grät, inte alls sitt soliga jag som han brukar. Vi hade köpt droppar som han fick och febern gick ner och han verkade må bättre. Men denna dagen gick vi inte ut och gick utan stannade inne och vilade oss. Även torsdagen var gnällig men jag kunde inte hitta någon feber.
Sedan över helgen var Alexander som förbytt. Han var ledsen och gnällig och grät när farfar skulle hålla i honom. Han ville inte alls sova på sina normala tider och började sova oroligt och vakna om nätterna. Jag blev naturligtvis orolig eftersom det fungerat så bra med det schemat som vi haft och Alexander har ju skött sig som en väckarklocka. Nu efter sprutan verkar det vara som bytt. Jag avvaktar men börjar känna mig sliten av allt oroande och försökande.

Vid polen i Puerto Rico med mamma och pappa.

 

Moster Emma har varit så snäll och scannat in bilder på mamma när hon var liten, så att ni kan se om vi är lika eller ej.

15:e veckan (29 juni-5 juli)
Vikt: gram

Veckan började ju som sagt med helgen då Alexander var som förbytt och veckan fortsatte i samma spår. Men efter ett par dagar så började jag märka att vi sakta men säkert började återvända till det "normala". Alexander har visserligen börjat att gråta mer och det förvirrar mig, men det är en slags annan gråt. Tex när vi går ut i vagnen så har han börjat att gråta. Först gnäller han, så får han nappen och sover en sväng. Men sedan när han vaknar så efter en stund så börjar han gnälla och det blir värre och värre. En dag skrek han så mycket när vi kom hem att grannarna öppnade fönstrena på gatan när jag skyndade förbi för att titta vad som stod på. Det konstiga är att när jag sticker in huvudet i vagnen så börjar han att skratta och prata, så börjar jag gå igen och då skriker han. Så tar jag upp honom och då är allt bra men jag kan ju inte gå med vagnen och ha honom i famnen på samma gång. Och jag kan ju inte ta upp honom för länge för solen skiner och det finns ingen skugga och av samma skäl så kan jag inte amma heller i denna parken. Någon smart persom som konstruerade parken har glömt att planera in skugga över bänkarna. En dag fick jag gå med honom i famnen hem och skjuta vagnen med höfterna och en annan dag började det att dugga och jag tog bort suffletten så att dugget föll i hans ansikte och förundrade honom ett tag och en tredje dag så hade vi en pip-nalle med oss så förströdde honom en stund. Men jag börjar bli orolig för att gå ut med vagnen.

En annan slags gråt som han har börjat med är ät-gråten. Den är mer förvirrande för jag vet inte vad den beror på. Vagn-gråten kan jag gissa på att det beror på för varmt i vagnen, rumpan sover eller det är tråkigt. Men ät-gråten förstår jag mig inte på. A börjar att äta med god aptit men efter ett par sug, innan mjölken gått över från vatten-mjölk till grädd-mjölk (man ser färgen i mungiporna på honom) så släppen han bröstet och börjar skrika. Ibland stoppar jag in bröstet i munnan när han skriker och då kommer han ju på att han är hungrig och suger igen. Ibland stoppar jag in nappen och då tystnar han och suger på den. Så lurar jag honom och tar ut nappen och stoppar in bröstet fort som tusan och då äter han lite igen. Men så skriker han igen och jag vet inte vad det beror på. Antingen så är han inte hungrig och det är sugreflexen som gör att han suger eller så är han trött och vill sova men är hungrig men orkar inte äta först. Jag har provat att ge mat tidigare och att ge senare, att ge nappen bara och låta honom somna utan mat men det är lika dant. Ibland kan man avleda honom och busa lite så han skrattar men han börjar att skrika ibland igen när jag stoppar i bröstet och ibland så fortsätter han att suga. Konstigt????

Octavios faster har gett oss en babysitter. Problemet var bara att den var för barn upp till 9 kilo och Alexander väger redan väger 7,5 (för ett par veckor sedan). Så vi lämnade tillbaka sittern och gav oss ut på jakt efter en större och stadigare stol. Efter mycket om och men så insåg vi att baby-sittrar gör bara till barn upp till 9 kilo men vi hittade en som verkade i alla fall större och stadigare. Den kan han nog använda lite längre även om det står 9 kilo på den. Hittills har han ju suttit i bilstolen som är en sådan där lift som man forslar barnet i. Men ibland behöver ju stolen vara i bilen, om tex Octavio ska hämta upp oss någon stans och då har jag ju ingenting att sätta Alexander i under dagen hemma.
Men nu har vi i alla fall en riktig sitter-stol.

Octavios farbror och fru har gett oss ett baby-gym. Det är ett fodrat täcke i glada färger som har bågar spända över sig. I dessa bågar sitter leksaker i olika färger och med olika funktioner. Alexander kan ligga under och leka med leksakerna och sträcka sig efter saker. Längre fram kan han också klappa på en platta eller sparka på den för att få höra musik. Han kan ligga på mage och titta på de fina bilderna på täcket eller känna på de olika materialen som finns i filten. Hittills har vi bara använt den 2 gånger men vi måste börja använda den mer för det märks att det krävs mer och mer för att Alexander ska tröttas ut och han behöver öva sig i att vända på sig och sträcka sig efter saker.

Säng-gåendet är något som också har ändrat sig.
Förrut var det så att han somnade i sängen med mig, ätandes. Det gick ganska bra, tag kanske 15-20-30 minuter. Men nu så somnar han inte längre när han har ätigt. Han vrider som en mask, rycker sig i håret, börjar att svettas och tillslut skrika. Tar bröstet igen, vrider på sig, svettas osv. Jag har provat att ta upp honom, rapa och att lägga ner honom igen vid andra bröstet och ibland så har det funkat. Men det finns ju en gräns för hur mycket man kan suga på ett bröst, det tar ju slut och efter en timmes vridande så blir man ju nervös. När det inte har funkat har jag provat att lägga ner honom i sin säng och stå och hålla in nappen tills han somnar och gunga på hans rumpa, men så kan man ju inte hålla på. Igår la jag ner honom i sin säng och lät honom vrida sig där tills han börjar att skrika och så gick jag in och stoppade in nappen och gungade lite och så somnade han.
Det finns flera teorier.
- Vi kommer hem för sent och stressar igenom nattnings ritualen, han hinner inte lugna ner sig.
- Han är för övertrött för att jag väcker honom efter middagssovningen klockan sex och han är uppe mellan sex och nio och det är för länge.
- Han har förmycket överskottsenergi kvar efter en stilla eftermiddag/dag. Han behöver göra mera öningar/motion.
- Han känner att jag är stressad för att få honom att sova för jag vill ha ett par timmars lugn och äta middag.
Jag återkommer när jag har provat lite olika förändringar.

 

     


16:e veckan (6-12 juli)
Vikt: 7660 gram

För ett par veckor sedan började Alexander strula med bajsningen. Han kunde hoppa över ända upp till 5 dagar utan att bajsa. Ända tills denna perioden så hade han haft fisar men inga som luktade. I och med att det gick så många dagar utan tömning så blev det någon konstig reaktion och det började lukta något fruktansvärt, värre än när pappa gör det. Släpper väder alltså...
Och Alexander har inte lite gaser inte. Det spelar ingen roll om jag äter kål eller inte, spelar ingen roll. Han är som en pruttballong. Så fort man tar i honom eller han rör på sig så låter det som en smattermaskin i blöjan, och nu luktar de också. Man blir chockad. Att en sån liten krabat kan göra sådana stinkbomber.

Annars denna veckan så har vi bråkat med nappen. Efter en natt med napphattning fram och tillbaka, (A vill ha napp, jag stoppar i den, A fingrar på den, den trillar ut, han gnäller, jag stoppar in den osv) så bestämde jag mig att nu fick det vara nog med napp. Den var mer till besvär en till hjälp. Jag ville inte börja med napp från början men på grund av omgivningens påtryckningar (speciellt morfar o farfar) så började vi med den och användningen har stegrats dag för dag. Visserligen hjälpte den till att få Alexander att sova hel natt. Men efter andra vaccineringen så började ju han att vakna på nätterna igen, med eller utan napp. Vi hade två tuffa dagar utan napp. Jag försökte vara ståndaktig och stå emot Alexanders gråt/bråk men det är bara att inse, en mors hjärta klarar inte av att höra sitt barn gråta. Alexander ville inte somna utan napp, han ville inte åka i vagnen utan napp och han ville inte åka i bilen utan napp. Jag blev desperat. Jag skrev till mina mamma-experter, jag skrev insändare på Libero-hemsidan, vad skulle jag göra?
De flesta svarade:
- Börja med napp!
Så det blev att göra en kompromiss. Napp när man ska sova, i sängen, i vagnen och i bilen. Inte annars.
Fler tips var:
- Ta bort nappen när han har somnat så vaknar han inte när den trillar ur.
- Ge honom en snutte med långa öron, armar eller nåt annat han kan pilla med istället för nappen.
Så nu har han fått en apa med långa armar att pilla med, napp och är det läge så tar jag bort nappen när han har somnat.
Det fungerar.

Han har börjat att räcka fram händerna. Räcka fram dem för att man ska pussa på dem när han äter. Räcker fram dem för att dra en i håret och för att känna på ansiktet, speciellt då näsan.

Han suger på allt nu, allt ska in i munnen och undersökas. Folk säjer att det är tänder på G men det tror inte jag. Jag har läst att det är deras sätt att undersöka saker på och munnen är det redskap som de använder. Smaka på allt.

 


Vitaminer måste man ta varje da´.


Farmor har köpt mig nya kläder o skor.


Jag kan inte sitta själv än men med hjälp av lite kuddar kan jag sitta i vagnen och titta på barnen som leker i polen.


Äntligen har jag somnat utan napp.


Jag kan ligga på mage och hålla upp huvudet så fint i flera minuter. Sedan blir jag trött och måste vändas på rygg.

17:e veckan (13-19 juli)
Vikt: gram

Vi har haft en jättebra vecka. Jag har kommit på vad som var problemet.
JAG!!!
...och så skit-boken av AnnaW. Jag har skickat den åt fanders nu.
Jag har varit inne på Libero-sidan och AlltFörFöräldrar-sidan och läser och skriver. Har fått råd och provat dem och faktiskt gett ett par råd till andra.....:)

Jag har lagt av med klockan och rutin-tvånget, nu gör vi som vi känner för, Alexander och jag.
Det fungerar jättebra och mer eller mindre så följer han det schema som jag så envist försökt att hålla på. Men eftersom jag nu inte försöker att tvinga honom eller väcka honom (utom sista luren på eftermiddagen) så är vi alla mycket gladare och mer avslappnade. Vi gör mer eller mindre som förut men utan att titta på klockan, det blir som det blir och på något sätt så brukar det alltid justera ihop sig på slutet. Om han sover mer på morgonen så sover han mindre på eftermiddagen och viceversa. Med undantaget att säng-gåendet alltid startar runt 8 och slutar runt 9.

Skrikningen runt ätandet har slutat i princip. Jag låter honom äta så mycket som han vill och blir det lite så intalar jag mig att då äter han när han vaknar istället. Det blir jag som får lugna mig och intala mig att inte titta på klockan eller försöka att tvinga honom.

Skrikningen i vagnen är det lite si och så med men jag har kommit på att han skriker mer om han är trött när vi går ut. Så jag går ut lite tidigare och så får han sitta upp. När han börjar att skrika så lägger jag ner honom, ger honom nappen och apan och sussar. Det har fungerat hittills. Problemet är att det inte finns någon skugga här. Om jag måste ta upp honom för att lugna honom så vill jag inte göra det i stekande sol, så även amningen. Så därför har mina promenader inskrängt sig till en gata här brevid min som är lite lugnare. Där vet jag att det finns ett träd i varje ände med bänkar, ifall jag måste sätta mig eller ta upp honom. Till parken dit jag brukar gå för att det är lugnt och fint och jag kan motionera av mig kilona som fattas att få bort, går jag bara om han verkar glad när jag startar. För, för att komma dit måste jag gå på en starkt trafikerad väg utan trottoar där bilarna tutar på mig och det inte finns någon skugga. Då kan han inte vara på väg att somna eller sova, för då vaknar han med ens.

Så det viktigaste som jag lärt mig denna veckan är:
-Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Allt kan inte vara perfekt. Och det gör ingenting!!!! Det får bli som det blir, det ordnar sig alltid på något sätt.
Så kör jag nu.

Men det kostar att inte titta på klockan och tänka på vad som kommer att hända. Då säjer jag till mig själv, tyst i huvudet eller högt för att lugna både mig och Alexander:
-Det gör ingenting, allt blir bra.
och det gör ju ingenting att jag säjer det högt för ingen förstår ju svenska här och mjölken rinner till mycket fortare då.

Alexander har börjat att göra skum med munnen denna veckan, det verkar vara något nytt roligt tidsfördriv. Eller om han försöker att härma bilarna. Det får vi aldrig veta...

I början på denna veckan så vände han sig från mage till rygg för första gången. Jag hade lagt ner honom i sängen på mage och när jag kom för att hämta upp honom för att han hade vaknat så låg han på rygg och såg jätteglad ut. Från rygg till mage är lite svårare, då behöver han lite puff i rumpan.
I och med att han kan röra på sig mer så har han börjat att snurra omkring i sin säng. Jag är orolig för att benen eller armarna ska fastna i spjälorna, jag har ju bara halft spjälskydd. Jag får försöka fundera ut något som räcker runt om.

Kroppen och framför allt händerna blir stadigare och stadigare. Nu ser man att han räcker medvetet fram händerna med en avsikt att ta på något. Han känner på ansiktet, drar i håret och näsan och sträcker upp handen när han ammar på att man ska pussa på den. Han tar ut nappen ur munnen och försöker att sätta tillbaka den. Det går ibland för han har ingen koll på vart munnen sitter eller hur han ska få handen att gå dit. Men ibland lyckas han att pricka rätt.

Några gånger denna veckan så har han vaknat tidigt på morgonen och vill inte somna om. Jag vet inte vad det beror på och ser ingen orsak som tex sent sänggående eller likn. Tex på fredagen så sa Octavio till Alexander:
- Alexander, i morgon sover vi till 10 så att pappa får sovmorgon. OK? Är vi överens?
Och visst, Alexander sov till 10 på lördagsmorgonen. Men han vaknade först klockan 4 och ville inte somna om. Jag gav mat, vaggade och vysjade. Efter 1½ timme så bankade jag till på Octavio som snarkade och sov och sa till honom att nu var det hans tur. Han buffade i en halvtimme och så som Alexander till 10.
På söndagen vaknade han klockan 7.30 och ville inte somna om. Vi var en timme i sängen men sedan så blev han uttråkad. Vi kunde inte gå och äta frukost för Octavios faster och farbror sov nere i vardagsrummet (vi var i bungalowen i Puerto Rico, köket är ihopbyggt med vardagsrummet). Så vi tog på oss kläder och smög ut och tog en fika nere vid stranden i väntan på att Alexander skulle bli trött igen. Det blev han vid 9.30 och vi gick tillbaka och sov till 11. Det går ju bra när Octavio är med mig men vad gör jag själv när A vaknar och det är fortfarande mörkt ute???

På helgerna gör vi färskpressad apelsinjos till frukost och jag provade att doppa fingret i josen och ge en droppe på Alexanders läpp. Han blev förvånad men sedan så skrattade han. Det var väl surt och kittlade på tungan. Fast det var ju att leka med elden. Efter det ville han ha mer mer och började att gnälla när det inte kom mer. Några dagar senare provade jag att ge honom mitt äpple att suga på. Det smakade inte så mycket men han blev mäckta konfunderad av hur det känndes mot munnen. En annan dag så provade vi isglass. Jag vet att man inte ska ge sötsaker och jag ska heller inte börja med det men jag ville se hur han skulle reagera på något kallt. Det var mystiskt och spännande det också tyckte A.
Men det är lite sorjligt att börja med mat. Är han redan stor nu?


När jag får sitta upp i vagnen så skriker
jag inte så mycket. Men mamma har spänt fast mig ordentligt så att jag inte ska trilla ur.
Då blir jag jätteglad.


Skumma med munnen kan jag, precis som en krabba.


Jag rumsterar om i sängen och ibland lyckas jag sticka ut armar och ben genom spjälorna.


Jag leker i babygymet.

 

 


18:e veckan (20-26 juli)
Vikt: 7500 gram (BVC)

Jag skriver inte så mycket denna veckan för jag ligger efter i dokumentationen.

Veckan gick och det var kaos. Rutinerna var som bortblåsta och jag försökte att hänga med i svängarna. Ena dagen sovs det och åts det på de gamla tiderna, andra dagen var det nytt som gällde. Alexander började att vakna tidigt på mornarna och ville inte somna om. Däremot ville han sova länge på förmiddagarna och slog ihop morgonsovningen och mitt-på-dagen sovningen till en 2,5-timmars-lur. Och så den vanliga siestan på eftermiddagen mellan 15 och 18. Jag vet inte om han håller på att byta eller och det kommer att gå tillbaka till det gamla igen.
Jag återkommer.

Vi var på 4-månaders-besök på BVC. Alexander fick andra dosen vaccinering och skrek inte så mycket. Han vägde 7,5 kilo och var 67 cm lång. Allt normalt!
Men man sa till mig att jag skulle börja med smakportioner. Flingor utan gluten och frukter som safter. Tvärtemot vad man säjer i Sverige. När jag frågade varför det var skillnad sa den snorkiga sjuksköterskan bara:
- Ska han växa upp här eller i Sverige? Låt honom bli en kanarierer då.
Det tyckte jag var ganska ouppfostrat att svara.

Alexander har kommit på att man kan sätta sig upp och ställa sig upp med hjälp av andras händer så nu vill han inte ligga ner längre. Problemet är att han har inte förstått sambandet mellan fysisk aktivitet och svettning. Han som i vanliga fall svettas som en bastubadare blir ju som en blöt svamp när han övar sig i ståning, och inte kan man förklara för honom heller.

Kusinen Hugo och faster och farbror kom från Göteborg. Hugo är väldigt nyfiken och kärleksfull mot Alexander och vill gärna pussa och klämma på honom. Men man får hålla ögonen på honom för han tycker också om att peta honom i ögonen, bryta på armarna och hänga sig i benen. Ju mer man säjer till honom desto argare blir han och försöker mer. Men han är ju bara 3 år. Men det är svårt för jag vet inte hur jag ska beté mig. Jag är ju rädd om Alexander men jag vill ju inte att Hugo ska bli svartsjukare än vad han är. Det blev så tokigt till och med att Alexander började gråta bara av att se Hugo efter ett tag.

 


Vi tittar på Allsång på Skansen på datorn.

 

 

<<< Föregående månad / previous month / mes anterior

Nästa månad / next month / próximo mes >>>

ENTRE - ALBUM - BABY - DIET - SVERIGE - GRAN CANARIA -