BABY - Alexanders sidor

Här kan ni läsa om mina baby-erfarenheter:
graviditet
förlossning
Alexanders sidor
Namnförslag

Here you can read all about my baby-experiences:
the pregnancy
the delivery
Alexander´s pages
Nameproposal
Aquí podeis leer todo sobre mis experiencias de bebe:
el embarazo
el parto
las páginas de Alexander
Nombres de propuestas

1a månaden mars-apr
2a månaden apr-maj
3e månaden maj-jun
4e månaden jun-jul
5e månaden jul-8agu
I Sverige 8agu-5sep
6,7e månaden 5sep-okt

8e månaden okt-nov
9e månaden nov-dec
10e mån. dec-jan
11e mån. jan-feb
12e mån.feb-mars
12-18 mån.
18 må.-2 år
 

Alexanders 8e månad / month / mes

23 oktober - 22 november

5/11
Alexander är redan 7 månader och litegrann. Det är helt otroligt. Kompisar runt omkring mig börjar redan prata om att skaffa syskon. Jag har ju knappt fattat att vi är föräldrar. Jag tittar på Alexander och ser att han är inte längre någon hjälplös liten baby, han är på väg att bli ett barn. Ett barn som vet vad han vill.

Nu är det inte längre så svårt att höra honom gråta, för nu kan jag höra skillnad på arg-gråt, protesterar-gråt, ledsen-gråt, ont-gråt och bara jag-vet-inte-vad-jag-vill-gråt. Det är lätt att få det gråtarna som inte är på "riktigt" att övergå i skratt. Man behöver bara titta på honom och säja mu eller bu eller nåt annat larvigt. Alexander tycker om att skratta och att busa och han vill göra det hela tiden. Ibland så ser man att han bara sitter och väntar på att något ska hända så att han kan skratta. Men ibland går det över styr och han blir alldeles över-uppspelt. Många gånger händer det på eftermiddagen/kvällen när han är lite trött och egentligen borde varva ner och slappna av. Då busar han, studsar och hoppar och slingrar sig och skrattar tills det övergår i gnäll. Speciellt mycket händer det på kvällen när vi sitter i soffan efter middagen och ska slappna av för att gå och bada. Då är han som en ål och kan inte sitta still.

Alexander äter "riktig" mat nu, 3-4 gånger om dagen och är inte så intresserad av att ammas längre. Jag hade tänkt att amma tills han var ett år men jag ser nu att intresset falnar raskt. Det började med att han åt lunch och då ville han inte ammas förens 7 på kvällen och det tyckte jag var långt. Så då provade jag med fruktpuré nån gång under eftermiddagen och det ville han ha. Och så ville han inte ammas på kvällen vid 8 som han brukar så då provade jag att ge honom mat vid 7 och det ville han ha + efterrätt. Så då blev det bara själva gå-och-lägga-sig-amningen kvar på eftermiddagen. Men så trodde jag att han skulle sova hela natten då eftersom han fått riktig mat och borde hålla sig mätt på det. Men icke då. Han vaknar på natterna som förut och vill ammas. 2-3 gånger per natt.

Han äter med god aptit och gapar och sväljer så det står härliga till. Under tiden gör han ljud som om han skulle njuta och ibland så hinner man inte med för att det ska gå undan. Men så ibland så får han för sig att här ska inte vara mer. Då kniper han ihop munnen bestämt och ser ut som en gamling utan löständerna inne. Då får man truga lite, ge ett par skedar vatten eller busa en sväng, så börjar han gapa igen. Tills han blir mätt. Då stänger han och ser bestämd ut och det går inte att lura i honom mer.

På morgonen så har han vaknat vid 8 och får en slurk i min säng och så gosar vi till 9 då vi går upp. Men efter att vintertiden kom så har han vaknat klockan 7, även om han lägger sig en timme senare på kvällen. Uppenbarligen så har det ingen betydelse för när han vaknar på mornarna (läggnings-timmen).

På morgonen så får han alltså en slurk i sängen och sedan äter vi frukost. Han har inte varit så intresserad av att äta något till frukost. Jag har provat gröt, smörgås, frukt och nu senast välling. Sista dagarna så har vällingen gått ganska bra och han äter en dl som jag ger honom med sked eftersom han inte fattar detta med nappflaska. På helgerna är det annorlunda för då är pappa hemma och vi äter mer "rolig" frukost (på vardagarna äter jag bara havregrynsgröt) med the och smörgås, frukt och apelsinjos. Då har Alexander först ätigt sin välling och sedan fortsatt med min smörgås och mitt the som han är överförtjust i. Jämt när jag dricker the så ska han smaka. Hoppas att det inte är farligt...

Överhuvudtaget så kan man märka att pappa är mycket roligare att göra saker med. Han äter mycket bättre om pappa sitter vid bordet eller matar. Och det kan man kanske förstå att det är roligare när vi är fler och inte bara jag och Alexander. Han börjar väl bli ganska trött på att bara vara med mig hela dagarna.

Men så blir han trött på förmiddagen vid 10-11-tiden och ammas en sväng och somnar sött i armarna. Så sover han allt mellan 1 till 2,5 timmar. Vaknar och får lunch vid 1. Jag gav först lunch vid 3 men för att hinna med middagen så var jag tvungen att flytta fram lunchen och 1 verkar vara en mer lunchig tid är 3. Klockan 3 äter vi lunch bara för att Octavio kommer hem från jobbet då men ärligt talat är det lite sent för lunch.

Vid 3, halv 4 så sover A middag efter en slurk bröst och sover till 5 vanligtvis då han får mellanmål som har varit frukt men som jag nu ska prova gröt istället. Men vi har börjat att göra saker på eftermiddagen och vi har märkt att det är inte hela världen om Alexander inte sover på eftermiddagen. Han klarar nu av att vara vaken. Eller så sover han en sväng i bilen eller vagnen, beroende på vad vi nu gör. Men man ska inte tro att han sover bättre på natten bara för att han inte sover eftermiddag, det har inte visat nåt samband. Snarare är det så att han blir gnällig på em och sover sämre på natten.

Vd 7 så får han middag + bröst innan eller efter, eller inte alls, det beror på. Så slappar vi en slund i soffan med TV oc det är då som han brukar spralla upp sig. Vid 8 badar vi och tar på pyamas och halv 9 så myser vi en sväng i sängen och så slurken inför natten och så somnar han i sängen. Men först måste jag vagga honom lite i armarna om han inte redan slappnat av. För om jag lägger ner honom i sängen utan att han är avslappnad så börjar han bara göra vändningar i sängen för att tillslut börja skrika. Hittills så har han bara lyckats att somna 1 gång själv i sängen görandes kullerbyttor. Jag funderar forfarande på en metod att lära honom somna själv. Skrikmetoden tycker jag inte så mycket om.

Inga tänder har visat sig och han dreglar heller ingenting. Dock han han händerna i munnen och tuggar på allt som han kommer över. Allt ska in i munnen och undersökas och han biter hårt. Om jag stoppar in bröstet när han inte vill ha det så bits han så jag skriker. Folk har sagt till oss att nu kommer tänderna sedan han var 3 månader för att han hela tiden tuggar på saker. Men hittills alltså ingenting.

Denna veckan så lärde han sig att krypa, ett par steg bara men i alla fall. Han har övat sig i all stå på alla 4 i ett par veckor nu men stått på näsan när han försökt att ta ett steg. Men nu kan han.
Han kan sitta också och tar sig från sittade till alla 4 utan problem. Vi har fått låna en hage av en kompis och där i övar han och är som en jordbävning däri. Från ena sidan till den andra, rullandes och krypandes och ålandes. Det spelar ingen roll.

Pratar gör han också. Men allt. Sina händer är favoriten. Han kan säja ma ma ma men jag tror inte att han förstår vad det betyden. Mest är det: Ä dä! och nä nä nä. Fast han talar bara när han är i kända situationer, hemma eller med folk han känner. Kommer det någon ny person så blir han super allvarlig och tittar med bister min, länge, länge. Ibland så gråter han om någon främmande tar honom. Och han vill inte ta i sånt som han inte känner igen. Han håller upp händerna som om han vore hotad med pistol och vill inte att man tar honom i händerna. Så ser man att han vill ta i saker/personer men inte riktigt vet om han ska eller inte. Det tar sin tid, man får inte tvinga honom att nudda, det går inte. Men till slut så kan han räcka fram handen för att känna.

Leksakerna är billiga nu, för det som är intressant är det som finns i köket. Bunkar och slevar är populärt. Men allt går hem, allt som är nytt. Ger man honom en ny sak och säjer: - Titta en sån fin. Så gapar han och räcker fram händerna med stor iver. Så sitter han och vänder och vrider på saken i en lång stund, stoppar den i munnen, bankar med den i bordet, kastar den på golvet, pratar med den osv. Allt som är nytt vill han ha och speciellt det som man har i händerna. Man kan ge honom en sak men den som jag har i mina händer är alltid mer intressant. Leksakerna är inte intressanta längre, de har blivit tråkiga, nej saker ska det vara. Speciellt farliga sådana som plastpåsar, fjärrkontrollen, papper osv. Det verkar som han har ett 6e sinne för att hittadet farliga, det som man inte borde stoppa i munnen. Så blir han så ledsen när man tar det ifrån honom. Då får man raskt vara där med en ny fin sak och avleda honom med.

Han kan inte sitta, ligga, vara stilla nu. Hela tiden måste han vara i rörelse. Allt ska tittas på, tas på, undersökar. Bär man på honom så får man inte stå still. Är han i vagnen så får den inte stå still. Eller sitter man i soffan så kan han inte sitta still utan måste slingra sig som en orm. När han ligger i sängen med mig på mornarna så är han som en virvelvind och man får passa sig för både armar och huvud. Och rätt var det är så kommer det en blöjbak i ansiktet. Han försöker att klättra på allt och försöker att resa sig upp. Det bästa han vet är när man tar honom i händerna så att han kan resa sig upp och stå. Då skrattar han förtjust och ser så stolt ut.

Ända tills nu har vi använt storlek 62/68 men nu börjar de kläderna att se för trånga ut. Halslinningen hänger ner på bröstet och tröjärmarna räcker bara halvvägs ner på armarna. Det är synd för vi har inte hunnit använda alla kläderna fler än en gång. Speciellt alla fina långärmade tröjjor och träningsoveroler. Hittills har det varit för varmt. Men nu börjar hösten att komma även hit och man kan ta på sig långärmat. Så ny packar jag ihop 62/68 och går över till storlek 74.

På natten kan det till och med bli lite kyligt i sovrummet och det är ett litet problem eftersom Alexander inte vill ha täcke på sig. Han snurrar in sig i det och vaknar eller sparkar av sig det. Därför har vi varit tvugna att sätta på honom långärmad och långbenad pyamas, även om det varit varm. Men det ser så omysigt ut att sova utan täcke så ibland så går jag upp och lägger över honom ett lakarn. Fast för det mesta så ångrar jag mig efteråt när han börjar att röra på sig oroligt eller vakna för att han har blivit för varm.

Han har börjat att intressera sig för TVn nu. Det märker man för sitter vi och ser på nyheterna tex så sitter han inte still. Men om vi byter till något tecknat eller barn så tittar han till på TVn och stillnar för ett par minuter. Jag håller på att ladda hem en serie för barn som heter POCOYO och som visas här på TV. Det är en serie för barn i 3-års-åldern som är väldigt enkel och som går ut på att lärs genom skratt. Vi får se om han gillar den. Det är kul att observera honom när vi sitter och äter frukost för då har jag TVn på och vi ser på ett program som är en massa klick från föregående dygns program. Kul som har visats på TV. Och då tittar han och äter men så blir han uttråkad när folk pratar och så rätt var det är så kommer det ett klipp från nåt barnprogram eller teknat som Simsons och då ser man hur blicken fastnar på rutan och han blir alldeles fashinerad. Jag undrar vad det är som gör det så intressant, om det är färgerna på figurerna eller vad det är.

Alexander tycker inte om när man skrattar åt honom eller utan honom. Det har vi märkt två gånger nu. Första gången så satt jag och sjöng "En kulen natt natt natt" för honom och Octavio försökte att sjunga med men det enda som han fattade och kunde hänga med i var "ner i djupettipettipett". Och efter ett par gånger så började vi skratta bägge två för han lät så komisk. Alexander tittade på oss och vi skrattade mer åt hans min som verkade säja "Vad skrattar ni åt utan mig?". Och så började han storgråta. Jag vet inte om han blev skrämd av vårt skratt eller om han blev ledsen för att han inte skrattade eller om han trodde att vi skrattade åt honom.
Andra gången så satt han och åt och rätt var det var så började han räcka ut tungan och slicka sig om munnen. Det hade vi aldrig sett förut och han såg så söt ut att vi började skratta på en gång. Då blev han alldeles allvarlig och så började han gråta igen.

På förmiddagen när Alexander har sovit förmiddag så vaknar han och är nöjd. Då kan han ligga i sin säng och prata med sig själv och sina gosedjur. Jag låter honom vara och går och kikar på honom ibland utan att han ser mig. Han leker förnöjt i sin säng och rullar hit och dit och pratar om ditt och datt. Men det går inte att han ser oss, då börjar han att gnälla på en gång. Upp till en 45 minuter kan han ligga så utan att bli uttråkad och när han blir det så börjar han att gnälla eller ropa på mig. Då går jag och hälsar på honom och då skiner han vanligtvis som en sol.

8 november (Alexander 7 månader och 2 veckor)
Jag satt här och skrev om att Alexander inte hade fått någon tand och så hände det idag. Han låt i sin hage och lekte och rätt var det var så tittade jag till på honom. Han låg där och gjorde grimaser. Vad konstigt, tänkte jag. Har han ont i magen.
Så gick dagen och när han satt och åt så började han göra miner igen samt räcka ut tungan och sticka den ut och in genom munnen. Han såg jättelustig ut. Så när vi var ute och gick så började han med tungan igen och då passade jag på att titta honom i munnen, när vi var ute i ljuset så jag såg bra och då såg jag som en vit linje under tanköttet.
- Oj då!
På eftermiddagen hittade jag honom i hagen alldeles dreglig om munnen och gråtandes.
Dagen efter så tittade jag igen och nu såg man tydligt en spricka i tandköttet. Men ingen tand.
Jag trodde att tandköttet sprack när tanden pressades igenom. Men här har det alltså spruckit först.
Nu väntar vi på själva tanden.....

Några dagar senare så såg man tanden komma upp och nu en vecka senare så känner man den när han biter en i fingret och man kan höra "kling" när han biter i en sked av metall.

16 november
En dag denna veckan när jag vaknade så stod Alexander upp i sängen och höll sig i kanten på spjälerna. Han sken som en sol och var mäkta stolt över bedriften. Så nu måste vi sänka sängbotten till det lägsta hacket fort som attan. Så just nu så går hela hans uppmärksamhet åt att komma på fötterna själv, överallt.

Han är som en virvelvind nu och man får vara på sin vakt. Utan rädsla kastar han sig fram överallt där det finns intressanta saker att titta på. I soffan så kastar han sig över rumsbordet, över soffkanten, ner på golvet osv. Man får hålla hårt i honom för att han inte ska göra sig illa. Men i hagen där han är själv så får han sig en läxa ibland när han hamnar i situationer han inte klarar av. Fast det är bara bra har jag läst någonstans. Att man inte alltid ska vara där och rädda dem ur situationer utan att de måste lära sig att lösa problemet själv. Som när han försöker att ställa sig upp och tar tag i spjälorna på hagen och ställer sig på knä för att komma upp, men så glider benen iväg och han hamnar med ansiktet i spjälorna men vill inte släppa taget med händerna. Så blir han liksom hängandes i luften och vet inte vad han ska göra. Jag försöker att lyssna på gnället om det är panik om han har skadat sig eller om han bara gruffar och försöker klara av det själv. Naturligtvis håller jag ett öga på honom för att se vad han håller på med och ibland blir jag full av skratt över det han hittar på.

Igår så satte vi honom i hagen och satte på POCOYO på DVDn och lät honom vara själv medans vi höll på att plocka i lägenheten. Han gruffade som vanligt och stökade omkring i hagen. Varje gång som ett avsnitt av POCOYO började så tittade han upp och fastnade. Uppenbarligen så var det mest intressant i början när de sjunger och hoppar. Sedan tappade han intresset och plockade med något annat tills nästa avsnitt började. Han var så söt där han satt med fötterna utanför spjälorna och tittade ömsom på TVn och ömsom på en bok i handen.

17-18/11
I helgen kom han på det. Att resa sig och stå själv. Det började med att han gjorde om bedriften i sängen som jag berättat om tidigare. Sedan igen i hagen, och igen och igen. Nu står han överallt och gnager på kanterna som han kommer åt. Problemet är att han inte lärt sig att sätta sig ner så när han blir trött så gnäller han och vet inte hur han ska göra. Antingen så släpper han och faller rakt bakåt eller så får man hjälpa honom att sätta sig ner. Men då blir han arg och reser sig igen snabbt som 17. Vi törs inte ha honom utanför hagen för här har vi hårt stengolv. Han kan gå också. Han håller sig i kanten på hagen och stapplar runt, runt och ser så stolt ut.
7 månader och 3 veckor.


Så här glad blir jag när jag får lite papper att bita i.


...och så här arg blir jag när de tar det ifrån mig.


Alexander är på stranden och känner på sanden för första gången. Undra om man kan äta den?


En dag började jag göra grimasher och slicka mig om munnen. Det var min första tand som kom. /½ månad gammal.


Jag ser på TV och leker i min hage.



Uj vad intressant det är när pappa blåser bubblor med tuggummit. Undrans om man kan ta på dem.


Alexander är på picnic och har hittat sig en kompis.


Här ligger jag i min fina hage som Lukas har lånat till mig.


Jag är på stranden och får leka med de andra barnen.


Jag och Paula, en månad äldre än mig.


Det ska försöka tas ett kort på alla barnen tillsammans.


.....allmänt kaos.


...- Vad har jag hamnat i för jäng?


Jag och alla barnen på stranden. Lukas, Paula, Maria och en massa fler.


Först lärde jag mig att stå på knä och sedan på fötterna.


<<< Föregående månad / previous month / mes anterior

Nästa månad / next month / próximo mes >>>

ENTRE - ALBUM - BABY - DIET - SVERIGE - GRAN CANARIA -