BABY 1-12

Här kan ni följa mig vecka för vecka:
vecka 1-12
vecka 13-27
vecka 28-födelse
namnförslag

Here you can follow me week by week:
week 1-12
week 13-27
week 28-birth
names
Aquí podeis seguirme, semana por semana:
semana 1-12
semana 13-27
semana 28-nacimiento
nombres
vecka / week / semana 12 (29/8-4/9)


vikt: 58 kg
midjemått: 76 cm
höftmått: 88 cm

noteringar: Jag har gått ner 2 kilo sedan jag kom hem. Det känns lite oroväckande. Så lite har jag inte ätigt att jag förtjänar att gå ner men det är kanske bebisen som tar hand om all energi som jag stoppar i mig. Jag mår lite illa fortfarande, har inte lyckats få in någon rutin på ätandet än. Varje dag är inte den andra lik. Men jag har märkt att jag börjar må illa om jag inte äter på ett tag och inte ett långt tag som annars, nej en timme utan något i munnen räcker. Men det är svårt att komma ihåg att äta när man inte har någon matlust, det blir mest frukt och drickyoghurt. Fast när jag äter så blir jag proppmätt jättefort och magen blir stor som en ballong, det känns som om man ska spricka så ont gör det.
Så kom ihåg: ät ofta men inte för mycket för då gör det ont.

Jag är inte så trött/sömnig längre. Jag behöver inte sova middag 2 gånger om dagen längre. Men jag är matt och svag och blir fort yr i huvudet av att stiga upp fort, gå i trappor och av värmen. Konstigt, hur ska det bli MED mage om det är redan så nu.

Jag drömmer mycket på nätterna. Olika drömmar om helt olika saker, ibland om barn, ibland inte. Som jag sa till min syster Sara. Det är ganska jobbigt så här nu i början, man blir ganska självisk (jag glömde att ringa och fråga hur det gick på hennes operation). Man tänker bara på magen, läser bara om magen, drömmer om magen, talar om magen, det går inte att låta bli.

Jag är ganska trött på att vara hjärntvättad. Ibland försöker jag läsa en vanlig bok eller jobba med något "vanligt" på datorn och ibland går det en stund utan mag-tänk och när man kommer på det så känns det jättebra, som att slappna av. Bra! jag kan fungera normalt fortfarande.

I veckan försökte vi skriva in mig på en vårdcentral här i Las Palmas. Jag har varit utan sjukvård i de 3 åren jag bott här men nu behöver jag ju gå. Jag har ju inte jobbat här så jag har automatiskt inte rätt till sjukvård. Men att få reda på hur vi ska göra verkar vara en annan fråga. Kvinnan på vårdcentralen visste inte villka regler som gäller och skickade hem oss med en bunt papper och instruktioner om intyg som måste fyllas i och skaffas. Det hele verkade helt otoligt krångligt och typiskt spanskt system. O har en kompis som jobbar på vårdcentralen. Han kommer tillbaka från sin semester idag och då ska vi kontakta honom för att försöka få lite hjälp om vad som ska göras och vad som behövs fyllas i. Hoppas det går fort (inte så troligt med tanke på var vi är), för nu börjar det bli dags att gå till doktorn.

vecka / week / semana 11 (21-28/8)


vikt: 59 kg
midjemått: 73 cm
höftmått: 88 cm (det är
där det verkar börja växa)

noteringar: Vi åkte tillbaka till Las Palmas och skulle åka samma rutt som när vi åkte hit. Hitresan gick ju bra men hemresan blev en mardröm. Vi missade vårt byte i Madrid och vi som skulle ha kommit hem kl. 19 kom hem kl. 03.30 på natten(morgonen).

Detta veckan har varit tuff. Jag har mått illa mest hela dagarna och legat i sängen och slumrat eller tittat i taket mest hela tiden. Jag har inte kunnat laga så mycket mat så jag har köpt hem mat till Octavio och bjudit honom på restaurang eller lagat något snabbt och enkelt. Själv har lag levat på ost o skink-toast och yoghurt (jag som inte ens tycker om yoghurt). Konstigt nog så har jag mått som bäst på mornarna. Jag har vaknat, gjort min morgonjympa i sängen, ätigt min havregrynsgröt till frukost och sedan har jag jobbat lite vid datorn. Efter det har jag blivit trött och lagt mig på sängen för att vila en stund och det är då som illamåendet har kommit. Jag har provat att äta ett äpple eller en hård macka men det har inte hjälp så jag har slumrat ända tills Octavio har kommit hem från jobbet. Då har han ätigt något till lunch och jag har ätigt toast. Så har vi sovit siesta och på kvällen när det svalnat har vi försökt att gå en prommenad för att få lite luft. Så har det varit frukt o toast till kvällen och Octavio har tittat på TV medans jag har varit tvungen att gå till sängs vid 22.30 pga trötthet igen.
JÄTTEKUL VECKA!

Förutom mitt vanliga ömma bröst, trötthet, problem med stor mage och jättemättnad efter att bara ha ätigt litegrann, och illamående så har det börjat att strama och dra i nederdelen av magen. Det känns som det går ett gummiband mellan naveln och nedåt som stramat och töjs i mellanåt.

Som ni kan se så syns det ingenting än på fotot, men jag kan känna lilla bullen där inne.

vecka / week / semana 8-10 (1-20/8)


vikt: 60 kg
(efter 4 veckor på semester?!?)
midjemått:

noteringar: Ömma bröst, jättetrött och jag börjar få typ mensvärk i livmodern. Det står i böckerna att det är växtvärk som kommer av att livmodern växer fort denna tiden. Jag börjar också att må illa mest hela dagarna men kan äta det som ställs fram på bordet utan att spy. Det känns allmänt som att vara riktigt bakis, och jag som hatar att vara bakis, och nu har jag inte ens spriten att skylla på. Har ju inte druckit en droppe, förutom en lättöl som ju har 2.8 promille i sig och ett litet glas champagne för att fira när min mor inte kunde hålla sig längre utan berättade nyheten för min faster o farbror när vi var där och grillade.

Jag känner mig allmänt svag, slö, illamående, yr i huvet och har ont i magen. Jag har konstiga åkommor i magen, blir jätte mätt även om jag äter lite och magen blir stor som en ballong, hård och fylld med gaser. Har svårt att få något gjort på toa förutom luft och vätska som jag måste gå och tömma med jämna mellanrum.
Mina föräldrar har köpt Hemofer på Apoteket som är ett järntillskott med folsyra för att jag ska bli piggare men det kan även vara järnet som gör att jag fått svårt att gå på toa. I böckerna står det att problemen med magen beror på att tarmfunktionen saktas ner och maten stannar längre i magen för att kroppen ska kunna ta upp maximalt med näring. Bra men himla jobbigt, det ser ut som jag är i 6 månaden pga all luft i magen.

Nu kan jag även märka en liten bulle längst nere vid livmodern i 9-10 veckan. Jag har alltid haft som en liten dal mellan venusberget och nederdelen av magen. Den dalen har slätats ut och mellan höftbenen är det som en liten bulle. Den är stenhård och det är nog bara jag som märker den eftersom jag kan min kropp.

I vecka 10 är vi hos en svensk barnmorska och talar med henne. Det mesta av det hon säger vet vi redan men hon tar prover, blodtryck, socker och blodvärde. Det visar sig att jag har dåligt järn för att äta tillskottet så vi kommer underfund med att jag äter dem på fel sätt. De ska ätas för sig själva med C-vitamin(jos el. likn.) och inte vid frukost med mjölkprodukter som jag gjort. Jag ändrar...

vecka / week / semana 7 (24-30/7)


vikt:
midjemått:

noteringar: Nu har jag ömma bröst och börjar att känna mig trött, jättetrött. Jag somnar efter frukosten och ibland även på eftermiddagen. Jag sitter och jäspar överallt och kan inte vara uppe på kvällarna.

Vi åker till Göteborg för att häla på Octavios syster som bor där och hans föräldrar som är på besök där. Vi berättar och Octavios mamma börjar att gråta, av glädje hoppas jag. Mina föräldrar sitter brevid och är glada och stolta över att redan veta om det.

vecka / week / semana 6 (17-23/7)


vikt:
midjemått:

noteringar: Så fort som jag fick redan på att jag var gravid så började brösten att bli ömma och sedan växa och bli knöliga. De små russinen som var kvar efter viktnedgången fylldes ut igen och de gamla BHarna passade igen utan att rynka sig.
Annars så märker jag ingenting.

Humöret och tankarna är upp och ned. Ena stunden glad och förväntanfull, vi ska verkligen ha barn!. För att i nästa stunden, nej jag vill inte, det är fortfarande inte försent att ändra sig.
Men vi vill fortfarande inte göra abort.

Vi åker till Sverige på 4 veckors semester. Vi förlovar oss på planet dit för att i alla fall vara lite stadgade när vi berättar nyheten. Vi berättar för mina föräldrar. Min mor gissar direkt när vi säger att vi har en nyhet till förutom förlovningen, men de blir glada, om än lite förvånade. Min mor tycker att det var på tiden.

vecka / week / semana 1-5 (12/6-16/7)


vikt: 59 kg
midjemått: 73 c
m


Detta är när jag äntligen nått
59 kg. Jag har alltid svankat
mycket så jag får automatiskt
liten putmage men här är jag
inte gravid.

noteringar: vi var oförsiktiga en gång under denna perioden så vi visste att det fanns en chans att jag var gravid men eftersom jag inte mäkte något speciellt så känndes det inte som att det var så troligt. Man har ju hört en massa tjejjer säga att de visste direkt när de blev gravida, kroppen sa till på något sätt.

Jag kännde inget speciellt utom i slutet av denna period då det blev jobbigare att gå mina en-timmes prommenader om dagen. Jag kom hem och var alldeles slut efter dem men jag tänkte att jag kanske hade någon infektion i kroppen som tog på krafterna.

Då mensen inte kommit igång efter 3-4 dagar så började vi skojja om att jag kanske var gavid men jag trodde att det snarare berodde på viktminskningen eftersom jag kämpat så för att komma ner under 60-strecket innan vi åkte på semester.
Men jag tyckte dock att det var bra konstigt med mensen, att den inte kom och att jag inte hade några tecken på att den skulle komma (jag brukar alltid "stänka" lite en vecka före och få ont i magen).

Så vi köpte oss ett gravtest på apoteket. Ingen har sagt att det var så dyrt, 9 euro. Då vill man ju inte köpa i onödan. Vi var lite fnissiga när jag skulle in och kissa på stickan men när de två strecken kom fram blev det som ett klubbslag i huvet. Vi hade ju bara skojjat om detta och vi hade bara varit oförsiktiga en gång när det inte ens var ägglossningsdags.

Jag blev både rädd, glad, ledsen, nervös och helt bedövad på samma gång. Jag bara satt och stirrade på stickan en lång stund och det känndes som jag ville gråta. Jag hade ju tjatat så länge på Octavio om att skaffa barn och nu var det klart. Då ville jag helt enkelt inte längre. Jag hade ju bara velat prata om att skaffa barn....
Nu var det försent att ångra sig.
Vi bägge var redan överens om att abort var helt uteslutet men jag kunde helt enkelt inte fatta att det betydde att vi nu skulle bli föräldrar. Skitläskigt. Octavio var mer lugn och verkade mer som: Jaha, då var det dags då.

Vi var inte helt övertygade om testets säkerhet så jag MSNade med min kompis Mary som är sjuksköterska med egen klinik med sin man doktor Paul, och frågade om de kunde göra 100% säkra gravtest. Yohanna är du gravid? frågade hon med detsamma och förklarade att de test som man använder på MVC är samma slags test som på apoteket och är lika säkra. Så vi köppte ett nytt test på Apoteket för att vara på den säkra sidan. Det visade samma sak som det första.

Jag är gravid, vi ska få barn!

ENTRE - Album