23/4 Alexander 3 år/años

 

Det hade blivit dags för Alexander att fylla tre år. Vi hade planerat lite firning på eftermiddagen, men först på förmiddagen så hade jag tänkt att han och jag skulle gå ut i parken och mysa lite med picnic, det var ju fint väder.
Men tji fick jag för att vi skulle mysa, det är som förgjort när man vill göra något roligt, det slutar alltid tråkigt, det är som om de små liven har det på känn.

Alexander satt och tittade på TV precis som vanligt på mornarna, jag förberedde och packade picnicen och vagnen. Sedan skulle vi gå, då var det tvärstopp, han ville inte gå ut, han ville se på TV. Jag lockade och förklarade inget hjälpte. Nu vet ju jag sedan tidigare att det brukar alltid bli bra bara man kommer ut och ifrån den lockande TV:n, så jag proppsade och stängde av bruppt.

Det blev hus i h-vete. A skrek och grät ända tills vi kom till parken och under de två rundor som jag tar först för att få motion. Octavio ringde mitt i allt och ville gratta sonen på födelsedagen. A skrek åt honom i telefonen och jag blev förbannan. Skitlyckat!

Så småning om så lugnade det ner sig och vi fick fram vår picnicfilt och maten. Då skulle jag skicka ett SMS till min kompis Sandra att hon skulle titta förbi på em med sina två döttrar för att det skulle bli lite roligare firning för A. Vi hade ju råkat nämna att vi skulle ha födelsedagskalas på lördag och att det skulle komma barn då. Nu är ju problemet att A har inte riktigt fattat vad som är lördag, i morgon eller ens senare. Han tror att allt som vi pratar om nu ska hända nu. Så han har hållit på och tjatat sönder huvudena på oss om när ska barnen komma? Därför ville jag att Sandra skulle komma, så att han skulle glömma kalset för att tag.

Men just som jag skulle skicka meddelandet så tryckte A bort det på mobilen, jag blev arg och han började att grina igen. Så, så rolig blev den picnicen.

Sedan på em när vi skulle fira så kom Sandra med flickorna och då tog det hus i h-vete igen. Hanna och Alexander brukar leka jättebra tillsammans, men inte idag. A hade varit så uppskruvad när vi kom hem från parken att han inte velat sova siesta, vilket betydet jättegnällig och känslig kille när det lider emot seneftermiddag. Nu kom Hanna och ville leka med Alexanders saker, vara med och öppna hans presenter, blåsa ljusen på tårtan osv. Alexander grät konstant under de timmar som de var här. Jag kan förstå honnom, jag kommer ihåg när mina lillasystrar gjorde likadant. De skulle vara med och fingra överallt och det var fruktansvärt irriterande. Det var ju MINA presenter och MIN tårta. Jag kan förstå helt klart men man FÅR ju inte låta dem bete sig sådär (även om jag innerst inne ville låta honom vara).

Till råga på allt så kom svärföräldrarna sent, så barnen var redan trötta på att vänta på tårtan när de kom. När det var dags att äta middag och gå och lägga sig var A så trött att han bara grät och grät, det gick inte att få någon ordning på allt. När han väl låg i sin säng och började att slappna av så ringde släktingarna från Sverige och ville sjunga. Bara upp med ungen igen och le i telefonen.
Phu så var denna dagen över - en katastrof !!!


Sandra kom och firade med småflickorna Hanna & Marlene.


Barnen orkade inte vänta på tårtan utan fick börja med O´Boy och kex.


Så kom då äntligen farmor och farfar och det blev dags att öppna presenter och äta tårta.


Alexander fick kläder, Little Einstein u-båt, bok med Rattatui, bäddset med Nalle Phu, Pocoyo-pussel och Djungelboks-pussel.


Man får tända och sjunga Ja, må han leva många gånger för att lyckas. Och så ska ju alla försöka.


ENTRE - ALBUM - SVERIGE - GRAN CANARIA - BABY - DIET